Svenska svaret på sydostasiens ”familjevespor”

Så kallar min man vår något mindre våghalsiga variant av familjemopeder sydostasienstyle. Dvs ståplattan på barnvagnen.

Premiär för att vara tre inblandade på denna vagn. Funkade fint! Efter att ha rullat resevagn det senaste året (kommer endast in i hissen med minsta tänkbara) så har vi fått möjlighet att testa Denna variant från Britax . Rullar som en dröm. Och storebror verkar köpa läget att stå och åka. Anar att med viss trots inblandat så kan man behöva gå en liten match om detta vissa tillfällen… hur har det funkat för er? Har ståplatta räckt eller krävs det en “syskonvagn” oxå?

Dessa materiella funderingar som minicheferna startar alltså. Kunde för tre år sen aldrig gissa vad som skulle vara dagarnas stora huvudbry…

Parklivet då, jo med denna himmel behövs inga filter någonstans.

/ Anna

Nära att starta eldsvåda på söderkrog.

Det blir inte många steg utanför porten just nu… så en förbannad tur att vi bor mitt i ett av de restaurangtätaste områdena på Södermalm. För det är ju liksom inte läge att, som redan oinvigd, kasta sig över de mest kulinariska experimenten i köket medan man samtidigt försöker anpassa sig till experiment tvåbarnsförälder. Därför har det redan blivit tre luncher på stammishaket under “lillebrors” första nio dagar i livet. Annars hade det nog lätt blivit fil 24/7 när sömnbristen hägrar dessa första dygn.

Men igår höll det nog på att bli sista besöket på “Urban Deli” när vi hade en ganska het fadäs. Eller iaf nära att bli. Fick mottaga en “pushpresent” i egenskap av fin flaska skumpa av min vän David som efter att ha avlägsnat innehållet från en papperspåse la densamma på bordet (trodde han) . Det vara bara det att det stod ett värmeljus “i vägen” som hamnade rakt under papperspåsen. Och ja, lågor uppstod innan min reflexsnabbe polare lyckades släcka “minibranden” med något form av kvävmanér med det som återstod av papperspåsen. Dramatiskt värre i ett par sekunder. Reflektion över lite aska hittas nedan.

Ingen större skada skedd och vi laddar om för lunchbesök nr 4 inom kort.

Lillebror under lunchbesök nr 1

Besök nr 2

Återhämtning efter besök nr 3.

/ Anna – småbarnsföräldrar kan onekligen vara de absolut farligaste matgästerna

Såhär har första 8 dagarna varit.

8 dagar gammal.

8 dagar med oss.

8 dagar som fyra.

8 dagar av sömnkaos, kartongkaos och att vänja sig att vara två som ska få päronens uppmärksamhet.

8 dagar av stor omställning för storebror. 8 dagar av fascination över hur något så litet har kunnat skapats av oss.

8 dagar av nytt minspel att betrakta.

8 dagar av att bli fängslad av en ny människa.

8 dagar av oro för att allt är “som det ska”.

8 dagar av känslor “all over the place”.

Ungefär så sammanfattar vi första dagarna med lillebror. Ja, fortfarande namnlös.

I bilder – sammanfattar vi det såhär:

/ Anna – nyfiken på hur er tid varit första veckan.

Den där sista ”magbilden”…

…som jag definitivt inte trodde skulle bli den sista. Här är den:

Förevigade den av någon anledning både på gymmet och på hemmaplan. På dagen exakt en vecka sedan. Dagen före det som blev “dagen D”. Var till och med på gymmet dagen före. Så inget anande då egentligen. Men morgonen efter så sa jag iaf till min man att jag inte riktigt kunde förstå att jag var på gymmet dagen före pga lite för trött i kroppen… och hmm… när man spanar på den såhär i efterhand, visst sitter den ganska lågt? Magen alltså…

Ovan – i TV4-sminket i samband med Nyhetsmorgon den 27 december, precis före gymbesöket.

Och nu en vecka senare – tada!Smått surrealistisk känsla. Nå, kände ni på er när det skulle ske eller blev ni helt överrumplade? / Anna – tvåbarnsmamma sedan en vecka tillbaka och har svårt att fatta det.

Är årets ”best nine” verkligen bästa nian?

Kan inte låta bli att tänka “är det såhär vi summerar upp ett år bäst” när våra sociala medieflöden svämmar över av topp nio mest “lajkade” bilderna under 2017.

Högt och lågt, tillfälligheter, tajming på tid och relevans, val av dag etc bidrar ju till “like” rating. Det är inga nyheter i sig, men frågan är om man själv tycker som instagram tyckt. Om vad som är årets egentliga topp nio.

För egen del så kan jag inget annat än att hålla med. 2017-års höjdpunkt var bland de absolut sista som hände och topp 1 utan tvivel hos alla inblandade.

Överlag så är det preggo pics och kvalresan till VM2018 som är på denna topplista. Svårt att lägga in sitt veto mot detta. Absolut.

Men, måste addera det största steget som mänskligheten tagit detta år. Det världsomspännande kvinnliga urvrålet som ändrat om agendor hos såväl maktelit som i ledningsgrupper och i våra egna mediekorridorer. Förutom att få följa med i vår yngste familjemedlems framfart 2018 så är det med spänning och viss nervositet jag HOPPAS att detta urvrål nu kan förvaltas under kommande 365 dagar.

  • Förvaltas som i att lagstiftningen och slutliga domar i rättssalar runt om i världen blir just mer rättvisa och offer-orienterade.
  • Förvaltas som i att tystnadskulturer bryts en gång för alla.
  • Förvaltas som i att värderingar, normer och självklarheter ska inpräntas tidigast möjligt i förskoleålder, och vars en del sv skolundervisningen.
  • Förvaltas som i att samtliga arbetsplatser har verklig nolltolerans mot sexuella trakasserier.

#TIMESUP – som det heter i Hollywood i skrivande stund.

Dagens topp här i hemmet är iaf denna vy:

/ Anna – med hopp om 2018 ändå.