#tbt till fjolårets resemaraton – Här får ni en bild per destination

2017 fick jag verkligen en stor dos av “borta bra men hemma bäst” – insikt. Två månader i streck på resande fot under sommaren fick även denna reslusta stillad. Något jag inte trodde var möjligt. Men att få packa in sina egna prylar i garderoben hemma och ställa ner resväskan i källaren har aldrig känts bättre. För mycket av det goda osv. Däremot är jag oerhört tacksam och glad för alla resdagar jag trots allt fått. Och nu, efter lite boande på hemmaplan börjar det rycka i resenerven igen.

Hittar lite inspiration i att blicka tillbaka och passar samtidigt på att tipsa till er läsare.

Varsågod – en bild per destination 2018.

JANUARI

1) Flachau, Österrike – en mysig skidort där vi bjöds på sagolandskap. Rekommenderas varmt.

2) Zauchensee, Österrike – resa nummer två blev en riktigt snöig historia. Inställd tävling dag 1 men det innebar lite puderåkning för oss. Lagom stort system och bra backar.

3) Kitzbühel, Österrike – årets tredje Österrike tripp och vi är fortfarande bara i januari. Klassisk störtloppsmark och en dröm som besannades när vi fick jobba med Hahnenkammrennen. Som skidort har Kitzbühel allt. Bra system, gedigen by, bra backar, fantastiska restauranger i backen och bra party.

FEBRUARI

4) St Moritz, Schweiz – på tal om drömmar. Att spendera två veckor i schweiziska alperna och bevaka VM är ju en dröm i sig. Att få dra några egna svängar bredvid Stenmark en annan. Fantastiskt system, solsäkert, superläckea backrestauranger, charmig by, Top notch skidåkning… MEN svindyrt…

MARS

5) Belgrad, Serbien – friidrotts EM inomhus. Hit följde även familjen med. Vi fick se Kallur och Green tacka för sig och fick uppleva en stad som verkligen är up and coming.

6) Åre, Sverige – möhippa för bästa vännen på programmet och vi överraskade henne i backen. Två dygn av totalskratt – så sammanfattas bäst dessa dygn.

7) Madeira, Portugal – direkt från Åre till Cristiano Ronaldos födelseplats. Det innebar att skidglasögonen fick åka med. Varmt och skönt redan i mars och en något underskattad destination. Gott om god mat och vackra miljöer. Värt ett besök helt klart.

APRIL

8) Barcelona – en miniweekend med familjen. Elton fick springa på stranden och vi fick besöka några klassiska guldkorn i restaurangväg. Barcelona är Barcelona, passar när som helst på året enligt mig.

9) Åre, Sverige – Bröllopsfest för bästa vämnen. Tårfyllt, roligt, känslosamt och alldeles underbart.

MAJ

10) Dubai, förenade arabemiraten – En snabbis till Dubai blev det i maj. Vi hade precis fått reda på att vi skulle bli en till… Lite i varmaste laget att dra hit i maj så rekommenderar vinterhalvåret helt klart. Men Dubai är alltid en bra idé om man är ute efter ren och skär hedonism.

JUNI

11) Kreta, Grekland – 16 dagars totalsemester. Här hittade vi ett riktigt guldkorn på östra sidan i Elounda. Perfekt med småbarn och vi blev lite småkära i Grekland på nytt. Lite tagen V graviditeten vid det här laget och fick hela tiden ha ett kexpaket inom räckhåll.

12) Paris, Frankrikeen snabb avstickare även här. Diamond League i friidrott och lite av en uppladdning inför stundande VM i London.

13) Gotland, Sverige – fortsatt semesterläge några dagar till innan mitt stora jobbrace drog igång. Elton var aningen skeptisk till temperaturen i vattnet efter två veckor i Grekland men vi njöt allihop av en av Sveriges vackraste platser.

JULI

14) Holland – fotbolls EM och turné i Nederländerna. Vi avverkade de flesta städerna och jag gjorde det mesta för att fortsätta hålla graviditeten inkognito. Kul gäng, kul mästerskap men den holländska landsbygden står inte högst upp på listan över turistmål att besöka asap.

15) Fårö, Gotland – en minipaus i mästerskapsbubblan och Sudersand stod på programmet. Det är något alldeles särskilt med Fårö, enda nackdelen är att man inte är ensam om att tycka så. En efterlängtad kram är dock värd all trängsel i världen.

AUGUSTI

16) Holland nära tyska gränsen – sista fighten. Semifinal och grym studioplats på arenan.

17) London, UK – direkt från EM-bubblan till VM-bubblan. 10 dagar på första friidrottsparkett. Usain Bolt tackade för sig under fiaskoartade former och vi fick se några nya stjärnor födas. London i augusti funkar alldeles utmärkt, behaglig temperatur och har man med sig barn finns det gott om parker med olika typer av inbyggda vattensprinklers att leka med.

DECEMBER

Ja, efter ett en späckad start på året tog vi en paus från packandet av resväskor och njöt av hemmalivet. Men sista månaden blev det två snabba resor inrikes.

18) Åre – tredje Årebesöket för året och Eltons skidpremiär stod på programmet. För egen del innebar detta nionde månaden och projekt få igen ett par skidbyxor stod på mitt program. Vi njöt iaf av att höra Eltons lyckotjut och få ordentlig vinterkänsla.

19) Visby, Gotland – sista resan för året med julfirande på programmet. Flög dock hem i grevens tid, på självaste julafton och fyra dagar senare kom lillebror.

Frågor eller fler önskemål på tips, med eller utan barn – bara att hojta nedan.

Nu laddar vi om för första familjesemestern som fyra. Men först måste vi nog bestämma oss för ett namn, och fixa pass…

/ Anna

Ett argt meddelande

Med anledning av vad min vän och före detta kollega publicerat på “insta”

Alltså, det som syns i skrift – att en amerikans barnmorska som har att göra med superhälsan själv – dvs Ida Björnstad, som tränar och står i och som inte på något sätt äventyrar hälsan för sig och baby, får någon form av viktdirektiv att hålla de två sista månaderna. HELT ORIMLIGT! Vågen borde inte vara inblandad enligt mig så länge man visuellt ser att det inte handlar om en hälsofarlig viktuppgång som påverkar värden etc.

Alla graviditeter är ju olika, alla kroppar är olika, alla drar på sig olika mängder vätska etc, vissa är kanske väldigt tunna i början av en graviditet och behöver ytterligare några extra hälsosamma kg.

Vikthets har vi nog av. Borde inte förekomma alls under en graviditet.

Mer om detta i Ida och Jennifers podcast hittar ni här.

/ Over and Out

Veckans i-lands bebisbekymmer – tips efterlyses

Tvättberg som betas av och mängden handdukar som går åt varje dag. DEN mängden tror man inte en 4kg guldklimp kan stå för men han är kung över “uppstötningar” som han tar till nya nivåer varje dag. Det innebär att handduksberget följer samma mönster. Tur att han har en pappa som är kung över tvättbergen här hemma och som optimerat användningen i färgskala för att hinna tvätta ikapp med “uppstötningarna”. (hmm… apropå meningar man inte trodde man skulle författa för 7 år sedan)

Gäller att täcka in samtliga nedslagsytor i pusselform här. Och ja, Elton var precis likadan. Öppet spjäll och handdukarna avverkades i F1-fart. Några tips från alla er som har bebisar med uppstötningar strlk XL?

Förutom handdukslogistiken och övriga i-landsproblem så laddar vi för fullt för ett OS från TV-soffan. När man vanligtvis jobbar med stora mästerskap så är det faktiskt extra lyxigt att få parkera sig i soffan och bara “softa” sig igenom dramaturgin. Eller ja, nerverna kommer vara på helspänn direkt när Kalla kastar sig ut redan på lördag.

Annars så gläds vi av framsteg på syskomfronten.

Avundsjukan har blandats upp med lite nyfikenhet och så har det bjussats på några kramar. Och ja, då smälter man!

/ Anna

Tre största utmaningarna med att ”jobba” fyra veckor efter förlossningen…

33 dagar efter förlossningen och tillbaka på jobbet redan? Och ett par höjda ögonbryn på det. Hallå, du ska ju ta vara på “bubblan”.

Ja, så kan reaktionerna ofta låta när jag givit till känna att jag faktiskt har ett “gig” såhär snabbt efter lillebrors ankomst.

För att klargöra, det handlade om en dags inspelning och det handlade om att ta hela säsongen av Biggest Loser i mål. Den stora finalen och hemmafinalen där man får möta alla deltagare efter att dom kämpat på hemmaplan.

För mig var det en självklarhet att försöka vara redo för att möta alla kämpar som jag ju spenderat större delen av hösten med. Dom har verkligen slitit som djur inför den här dagen dessutom. Och det handlar om en dags jobb. Givetvis fanns det en plan B om jag inte hade känt mig redo, så ingen press alls från min arbetsgivare. Man vet ju faktiskt aldrig hur en förlossning kan gå, men det vet man ju inte med livet i stort heller så att säga. Nu gick allt väldigt bra, och det blev en extra tidig ankomst så från min sida gav jag okej relativt tidigt.

Sedan dividerade vi fram och tillbaka huruvida bebisen skulle följa med till inspelning eller ej, men vi kom fram till att det blir lättast för alla om lillebror är hemma med pappa. Och ja, han tar flaska så det funkar fint. Och bröstpumpen fick istället följa med i min väska. Mysigt för pappa och lillebror att bonda lite extra också. Det ska inte förringas.

Inga bekymmer för min superman att ratta två därhemma. Han är helt klart bättre än mig på att hitta kreativa lösningar när två barn kräver uppmärksamheten samtidig. Fick denna söta rapport under inspelningen:

Största utmaningen är ju det faktum att man saknar sin bebis förstås, trots att det bara handlar om ett gäng timmar. Räddningen här är att det är så himla intensivt så det finns inte så mycket utrymme att tänka på det, även om bysten påminner en ibland… Plus att det är bra att kicka ut sig själv så pappa och bebis får bonda som sagt. Kanske ännu viktigare att ge dom den tiden när man har en storebror också som per automatik tar stort fokus här. Just detta tyckte även Jesper var bra för att få lite extra bonding-tid med bebis.

Arbetsmässigt var den stora utmaningen helt klart att “jacka upp hjärnan” i rätt nivå. Det är nog ingen hemlighet att när man blivit väckt x antal gånger per natt under en månads tid så blir man lite slow… Sedan så blir det ju en annan typ av hjärnverksamhet man sysslar med på hemmaplan i form av blöj-, tvätt, trots och flasklogistik. Och när man kör en direktsändning, eller en sådan här typ av inspelning så krävs det att man är snabb. Finns inget utrymme för betänketid om man säger så…

Trots “amningshjärna” “sömnbristhjärna” eller vad man nu kallar den, så kom den faktiskt upp i tempo och lyckades memorera på beställning, så TACK för det knoppen!

Nån taktik? Jo, värmde faktiskt upp den, hjärnan alltså, två dagar i förväg genom att smita till gymmet efter läggning, sätta mig på en träningscykel och plugga manus samtidigt. Det är ju lite som efter en semester, att man behöver en viss startsträcka, så kan man ju även se på sin “amningshjärna” nu. Den har liksom lite semester, men kan komma igång hyfsat snabbt ändå, om den verkligen måste.

Det kan nog ni alla ta med er som känner igen er i detta, när det känns som trögast – tänk att hjärnan bara dricker lite paraplydrinkar på någon skön vacay.

Och så är det ju det där ytliga. Som att man också ska se “TV-Ready” ut. Men med den “Glam Squad” som jag hade access till så hade alla ni baby mamas därute kunnat “få till det”. Promise.

Jessica Wahlgren och Ann Sköld på make och hår och Isabelle Håwi som stylist. samtliga ska såklart nämnas i det här sammanhanget.

Blir lite smått igensydd här av stylist Isabelle.

Jag ska även erkänna att det ju finns en viss ångest med att dra på sig diverse blåsor när man ju känner sig en bra bit från sitt “gamla” jag. Tycker nog att jag är lite bättre denna gång med att vara “fine” med att det kommer ta sin tid.

Det finns ju något som heter Spanx, och det löser ju faktiskt delar av den ytliga klädångesten.

Sedan tycker ju jag att det faktiskt ska synas en månad efter vad kroppen presterat, så om magen putar ut fortfarande, är det ju bara som det ska.

Så efter spanx, hår och sminkmagi och diverse fix så hade Isabelle trollat fram flera riktigt bra “post pregnancy” outfits.

Vilken/vilka gillar ni bäst?

Det mesta kommer från Asos så prisvärda varianter dessutom.

Inspelningarna flöt på fint och det blev både skratt och tårar när deltagarna visade upp sina resultat och berättade om vad kampen givit dom. Går inte att vara oberörd denna säsong. Det kan jag lova.

Dagen efter – tillbaka i bubblan –

Samtidigt ska jag erkänna att jag verkligen uppskattar att få göra lite gästinspel i min arbetsvardag. Man lär sig liksom uppskatta båda världarna och båda bubblorna ännu mer.

Tankar? Frågor? Hit me.

/ Anna

Veckan vi helst vill glömma…

Vardag i vardagsrummet just nu… Tvättställning i centrum och sideboard del av torkställning snarare än vardagsrumsfunktion… #NotInspo

Så kom den där veckan då man säkerligen kommer blicka tillbaka på allt och undra hur man överlevde. Och innan jag går vidare, ni som har tre, fyra, fem småbarn och ni som är ensamstående, alltså NI är övermänniskor! Så måste det bara vara. All kudos till er.

Vi kan räkna icke VAB-dagar på en hand i januari för Elton, 2 år, nybliven storebror med stor skepsis inför den nya “inkräktaren”. Och vi har ju självklart också trillat dit på diverse symtom i omgångar. Svårt att urskilja vad som är vad bara när man vaknar efter nattvakande och oklara sovtimmar. Signaler i form av hjärnkapacitet ska ju ta sig igenom någon slags sörja innan det ger full effekt i form av någon, numer tvivelaktig, aktion. Så känns det stundtals i alla fall.

Så när bebis, som har lite strul med magen, skriker samtidigt som trotset kulminerar hos tvååringen (vilket är minst 6 ggr i timmen) då känns vilken direktsändning som helst som en baggis att hantera. Så, ni som har dubbelt eller trippelt upp, HUR gör ni?? I övrigt mottages alla tänkbara tips på att handskas med trots samtidigt som föräldrahjärnan ska hantera skrik från nyfödd…

Ett tankeknep som jag försöker applicera på vardagstrubblet är iaf att tänka att “Nu är det “någon” som testar oss för att se hur vi klarar just det här testet”… kan hjälpa stundtals för att försöka zooma ut från kaoset man har framför sig.

Vi är i alla fall full styrka här hemma med två föräldrar med flexibla arbetstider (egna bolag) och det gör just den här VAB-matchen i kombination med nyfödd familjemedlem betydligt enklare att hantera. Så, är extra nyfiken och imponerad av er ensamstående som rattar detta som sagt, dela gärna med er av er strategi/taktik/överlevnad här nedan.

/ Anna – bugar ödmjukast inför mina egna föräldrar med två små inom två år…