Sista minuten OS-tipset

Nedräkningen är nere på 0. OS är här och imorgon kan första svenska medaljen/medaljerna bärgas. Hög tid att slänga in ett tips förstås. Så här har ni mitt:

Guld:

Charlotte Kalla 10 km

Stina Nilsson

Sandra Näslund skicross

Curling Lag Edin

Silver:

Charlotte Kalla skiathlon

Sprintstafett dam

Stafett längd dam

Curling lag Hasselborg

Skicross Victor Öhling Norberg

Brons:

Lagtävling alpint

Stafett längd herr

Curling dam lag Hasselborg

Frida Hansdotter alpint

Henrik Harlaut, slopestyle

Tre Kronor, hockey

Nå, för optimistisk? Eller tror ni också på succé. / Anna

Veckans i-lands bebisbekymmer – tips efterlyses

Tvättberg som betas av och mängden handdukar som går åt varje dag. DEN mängden tror man inte en 4kg guldklimp kan stå för men han är kung över “uppstötningar” som han tar till nya nivåer varje dag. Det innebär att handduksberget följer samma mönster. Tur att han har en pappa som är kung över tvättbergen här hemma och som optimerat användningen i färgskala för att hinna tvätta ikapp med “uppstötningarna”. (hmm… apropå meningar man inte trodde man skulle författa för 7 år sedan)

Gäller att täcka in samtliga nedslagsytor i pusselform här. Och ja, Elton var precis likadan. Öppet spjäll och handdukarna avverkades i F1-fart. Några tips från alla er som har bebisar med uppstötningar strlk XL?

Förutom handdukslogistiken och övriga i-landsproblem så laddar vi för fullt för ett OS från TV-soffan. När man vanligtvis jobbar med stora mästerskap så är det faktiskt extra lyxigt att få parkera sig i soffan och bara “softa” sig igenom dramaturgin. Eller ja, nerverna kommer vara på helspänn direkt när Kalla kastar sig ut redan på lördag.

Annars så gläds vi av framsteg på syskomfronten.

Avundsjukan har blandats upp med lite nyfikenhet och så har det bjussats på några kramar. Och ja, då smälter man!

/ Anna

Tre största utmaningarna med att ”jobba” fyra veckor efter förlossningen…

33 dagar efter förlossningen och tillbaka på jobbet redan? Och ett par höjda ögonbryn på det. Hallå, du ska ju ta vara på “bubblan”.

Ja, så kan reaktionerna ofta låta när jag givit till känna att jag faktiskt har ett “gig” såhär snabbt efter lillebrors ankomst.

För att klargöra, det handlade om en dags inspelning och det handlade om att ta hela säsongen av Biggest Loser i mål. Den stora finalen och hemmafinalen där man får möta alla deltagare efter att dom kämpat på hemmaplan.

För mig var det en självklarhet att försöka vara redo för att möta alla kämpar som jag ju spenderat större delen av hösten med. Dom har verkligen slitit som djur inför den här dagen dessutom. Och det handlar om en dags jobb. Givetvis fanns det en plan B om jag inte hade känt mig redo, så ingen press alls från min arbetsgivare. Man vet ju faktiskt aldrig hur en förlossning kan gå, men det vet man ju inte med livet i stort heller så att säga. Nu gick allt väldigt bra, och det blev en extra tidig ankomst så från min sida gav jag okej relativt tidigt.

Sedan dividerade vi fram och tillbaka huruvida bebisen skulle följa med till inspelning eller ej, men vi kom fram till att det blir lättast för alla om lillebror är hemma med pappa. Och ja, han tar flaska så det funkar fint. Och bröstpumpen fick istället följa med i min väska. Mysigt för pappa och lillebror att bonda lite extra också. Det ska inte förringas.

Inga bekymmer för min superman att ratta två därhemma. Han är helt klart bättre än mig på att hitta kreativa lösningar när två barn kräver uppmärksamheten samtidig. Fick denna söta rapport under inspelningen:

Största utmaningen är ju det faktum att man saknar sin bebis förstås, trots att det bara handlar om ett gäng timmar. Räddningen här är att det är så himla intensivt så det finns inte så mycket utrymme att tänka på det, även om bysten påminner en ibland… Plus att det är bra att kicka ut sig själv så pappa och bebis får bonda som sagt. Kanske ännu viktigare att ge dom den tiden när man har en storebror också som per automatik tar stort fokus här. Just detta tyckte även Jesper var bra för att få lite extra bonding-tid med bebis.

Arbetsmässigt var den stora utmaningen helt klart att “jacka upp hjärnan” i rätt nivå. Det är nog ingen hemlighet att när man blivit väckt x antal gånger per natt under en månads tid så blir man lite slow… Sedan så blir det ju en annan typ av hjärnverksamhet man sysslar med på hemmaplan i form av blöj-, tvätt, trots och flasklogistik. Och när man kör en direktsändning, eller en sådan här typ av inspelning så krävs det att man är snabb. Finns inget utrymme för betänketid om man säger så…

Trots “amningshjärna” “sömnbristhjärna” eller vad man nu kallar den, så kom den faktiskt upp i tempo och lyckades memorera på beställning, så TACK för det knoppen!

Nån taktik? Jo, värmde faktiskt upp den, hjärnan alltså, två dagar i förväg genom att smita till gymmet efter läggning, sätta mig på en träningscykel och plugga manus samtidigt. Det är ju lite som efter en semester, att man behöver en viss startsträcka, så kan man ju även se på sin “amningshjärna” nu. Den har liksom lite semester, men kan komma igång hyfsat snabbt ändå, om den verkligen måste.

Det kan nog ni alla ta med er som känner igen er i detta, när det känns som trögast – tänk att hjärnan bara dricker lite paraplydrinkar på någon skön vacay.

Och så är det ju det där ytliga. Som att man också ska se “TV-Ready” ut. Men med den “Glam Squad” som jag hade access till så hade alla ni baby mamas därute kunnat “få till det”. Promise.

Jessica Wahlgren och Ann Sköld på make och hår och Isabelle Håwi som stylist. samtliga ska såklart nämnas i det här sammanhanget.

Blir lite smått igensydd här av stylist Isabelle.

Jag ska även erkänna att det ju finns en viss ångest med att dra på sig diverse blåsor när man ju känner sig en bra bit från sitt “gamla” jag. Tycker nog att jag är lite bättre denna gång med att vara “fine” med att det kommer ta sin tid.

Det finns ju något som heter Spanx, och det löser ju faktiskt delar av den ytliga klädångesten.

Sedan tycker ju jag att det faktiskt ska synas en månad efter vad kroppen presterat, så om magen putar ut fortfarande, är det ju bara som det ska.

Så efter spanx, hår och sminkmagi och diverse fix så hade Isabelle trollat fram flera riktigt bra “post pregnancy” outfits.

Vilken/vilka gillar ni bäst?

Inspelningarna flöt på fint och det blev både skratt och tårar när deltagarna visade upp sina resultat och berättade om vad kampen givit dom. Går inte att vara oberörd denna säsong. Det kan jag lova.

Dagen efter – tillbaka i bubblan –

Samtidigt ska jag erkänna att jag verkligen uppskattar att få göra lite gästinspel i min arbetsvardag. Man lär sig liksom uppskatta båda världarna och båda bubblorna ännu mer.

Tankar? Frågor? Hit me.

/ Anna

Veckan vi helst vill glömma…

Vardag i vardagsrummet just nu… Tvättställning i centrum och sideboard del av torkställning snarare än vardagsrumsfunktion… #NotInspo

Så kom den där veckan då man säkerligen kommer blicka tillbaka på allt och undra hur man överlevde. Och innan jag går vidare, ni som har tre, fyra, fem småbarn och ni som är ensamstående, alltså NI är övermänniskor! Så måste det bara vara. All kudos till er.

Vi kan räkna icke VAB-dagar på en hand i januari för Elton, 2 år, nybliven storebror med stor skepsis inför den nya “inkräktaren”. Och vi har ju självklart också trillat dit på diverse symtom i omgångar. Svårt att urskilja vad som är vad bara när man vaknar efter nattvakande och oklara sovtimmar. Signaler i form av hjärnkapacitet ska ju ta sig igenom någon slags sörja innan det ger full effekt i form av någon, numer tvivelaktig, aktion. Så känns det stundtals i alla fall.

Så när bebis, som har lite strul med magen, skriker samtidigt som trotset kulminerar hos tvååringen (vilket är minst 6 ggr i timmen) då känns vilken direktsändning som helst som en baggis att hantera. Så, ni som har dubbelt eller trippelt upp, HUR gör ni?? I övrigt mottages alla tänkbara tips på att handskas med trots samtidigt som föräldrahjärnan ska hantera skrik från nyfödd…

Ett tankeknep som jag försöker applicera på vardagstrubblet är iaf att tänka att “Nu är det “någon” som testar oss för att se hur vi klarar just det här testet”… kan hjälpa stundtals för att försöka zooma ut från kaoset man har framför sig.

Vi är i alla fall full styrka här hemma med två föräldrar med flexibla arbetstider (egna bolag) och det gör just den här VAB-matchen i kombination med nyfödd familjemedlem betydligt enklare att hantera. Så, är extra nyfiken och imponerad av er ensamstående som rattar detta som sagt, dela gärna med er av er strategi/taktik/överlevnad här nedan.

/ Anna – bugar ödmjukast inför mina egna föräldrar med två små inom två år…

Frågor som hägrar i ”bubblan”

Post Ellegala kan vi kalla denna helg. Eller post både idrottsgala, Ellegala och VAB-maraton. Nej, ingen lek med en trotsig sjuk storebror som ogillar att inte vara the center of attention hela tiden. Det är ju någon som kommit in och tagit viss del av just den platsen…

Namnlös fortfarande, men nu haglar ju namnförslag in! Tack för DET! I övrigt har jag mest suttit i denna position. Och frågan man sedan ställer – VART tog tiden vägen…

…och hur många bilder kan man egentligen avfyra under en kort powernap…. och hur mycket kommer det överfotograferade objektet egentligen uppskatta skörden av olika miner i sömnen vid vuxen ålder.

Som sagt, frågor man funderar på när livet pågår i slowmo.

Vad funderar ni på?

/ Anna