#TBT Från underställsqueen i Kitzbühel till prinsessoutfit i värtan.

Har knappt hunnit svälja den här monsterhelgen så den får helt enkelt dyka ner på pränt nu precis när jag fått upp huvudet ovanför vattenytan. 

Here it comes: 

Ja, Kitzbühel-helgen har varit helt otroligt ball. Hahnenkammrennen kan inte vara annat. Lite av en barndomsdröm att få jobba med störtloppens störtlopp. Det är det fler som tycker. 90.000 intar en by där det bor 8000 permanent. Alla är där, i underställ eller päls. Ganska mycket pälsar ska erkännas och en del tunga juveler som glänser på jetsettare som intagit diverse VIP-områden. Själv kör man såklart klassiskt underställskit från 05.45 till…. ja i söndags hela vägen genom säkerhetskontrollen på Münchens flygplats. 
Ett klassiskt ombyte på flygplatstoan krävdes för att överhuvudtaget få gå ombord. Fem timmar i bilkö med nerverna utanpå och en tokinsladdning vid biluthyrningen följt av en Usain Bolt-spurt mot incheckningen. Då är man inte speciellt fresh kan meddelas. MEN vi tog oss med sista flighten hem, och det var banne mig en bragd eftersom vi tvingades köra via tyska landsvägar som Gud glömde men inte Google Maps. Inget utrymme fans för felsvängar så inga kurvor lämnades åt slumpen. Vilket innebar enorm koncentration och därmed en hjärna som knappt snurrade runt efter att flygplatsstolen intagits. 

Puhh. 

Såhär såg den maxade helgen ut i bilder: 


Fridfullt så länge vi var i alpbyn, innan panikresan mot München intogs. Här finns inget förevigande av förklarliga skäl.

Finns nog inget som tar mina stresshormoner till max som jakten på att hinna med sista möjliga flighten hem. Men så finns det ju något därhemma man längtar ihjäl sig efter också. En lintott på 1,5 år vid namn Elton. 

Lite efterlängtat gos hanns förstås med på hemmaplan, men det var knappt att understället hunnit av innan det var dags för nästa arbetsuniform. Några av det lite mer glammigare slaget.

 ​​

Jessica fixar och trixar!

Klänning från By Malina. 


Och ännu en dröm från Frida Jonsvens.


Snart tillbaka i underställ igen. Till helgen närmare bestämt. VM i St Moritz stundar – bildspecial utlovas här. Se upp för mycket blått och vita alptoppar. 

/ Anna 

Det här är verkligen en barndomsdröm


Ännu en flight till München. Jo, är tjenis med biluthyrarna nu. Så är vi framme i Kitzbühel. Den helg som väntar är en sjuhelsikes happening. Österrikes Grand happening vågar jag säga. “Alla” är här. 

Alpina världscupen för herrar är framme vid det stopp som de flesta fruktar mest – Hahnenkammrennen. Den mytomspunna backen som är sinnessjukt brant, hård och isig. 


Här kommer de bästa upp i 140 km/h… och flyger mellan 50-80 meter utför Mausfalle… 

En amatör har inget att göra i denna backe som beskrivs som “unskiable” för alla utom eliten. 

I helgen bevakar vi rubbet. Fredagens Super G, lördagens Störtlopp och Söndagens Slalom. 

Jag nyper mig lite i armen, för det här är verkligen en barndomsdröm att få vara på plats. Otaliga barndomsmornar har jag vaknat till det där bjällerljudet och mamma och pappa som ropat att ” nu är det Hahnenkammrennen”. Kan ha varit bland de första tyska ord som nästlade sig in i minnet. 

Och nu, några år senare, typ ganska många, ska bjällerljudet upplevas live. Hoppas kunna ge er känslan hela vägen hem till TV-sofforna och kanske väcka någon mer dröm i något litet barnrum.

11.15 fredag i TV4

11.30 lördag i TV4

10.15 söndag TV12

13.15 Söndag TV4 

/ Anna 

Klänningspanik, förvandlingen och bästa talen på idrottsgalan. 

Söndag 17.00 på Salzburgs flygplats iklädd underställ, skidbyxor och med mina goggles i högsta hugg fick galatankar leta sig in i hjärnan för första gången. Måndagens Idrottsgala vill säga. Och då snackar vi de mer ytliga tankarna som “What to wear”? 

I det läget ganska avlägset att man ska stå på en röd matta ett dygn senare när det togs en titt i spegeln på toaletten och hittades begynnande dreadlocks i nacken. 

Det är tur man har vänner som Valerie Aflalo i det läget. Kläddesigner som är van att få sena samtal från undertecknad. 

“Jo jag är i Salzburg i skidställ och skulle behöva bli förvandlad inom ett dygn” 

Och som hon fixade förvandlingen. 

From this: 


To this: 


När jag kom springandes i säkerhetskontrollen med tovigt hår och med tusen pinaler 24h tidigare var det nog ingen i den smått irriterade österrikiska personalstyrkan som fick upp en sån här bild i huvudet 🙂

Så Tack för det Val! 

Hår och smink skedde i etapper hemma i egen regi mellan diverse olika bilbanelekar.

Min älskade man var som vanligt urtjusig i smoking. 


Resten av kvällen då. Jo ett grymt bord hade vi med härliga kollegor. 



Sarah Sjöström får ursäkta men min kollega Lena var kvällens drottning. 


Fler härliga kollegor och min namne förstås:)


Marie höll i införgalan och var stunning. 

Programledaren Kristin Kaspersen uppmärksammade Nannskogs manspread på ett förträffligt sett. Här har ni reaktionerna på det.



Zara Larsson visade vilken superstar hon är. 

Kvällens kung trodde jag definitivt att Henrik Stenson skulle bli men istället blev det Peder Fredricson alltså. Jo, en skräll, eller en bomb är nog rätta ordet, men man ska aldrig underskatta kraften bakom en av våra största ungdomsidrotter sett till antalet utövare. 

Bästa talet blir en jämn match mellan Lena Sundkvist och Lagerbäck faktiskt. 

Bästa presentation gjorde Cecilia Uddén. Skulle kunna lyssna på henne i timmar. 

Charmigast – Sarah Sjöströms lillebror. 

Nu – ska underställen tvättas för att få följa med till Kitzbühel i övermorgon. 

/ Anna 

Lindsey Vonn tillbaka efter 322 dagar 

Ytterligare en snabbvisit i alperna är till ända. Efter det totala snökaoset som lamslagit alpina världscupen både på herr- och damsidan på lördagen så kom den till sist… solen! 

Störtloppet kunde äntligen genomföras och Lindsey Vonn fick göra comeback efter 322 dagar. Nio veckor sedan hon bröt armen och så idag 115 km/h rakt utför. Sanslöst på många sätt. Men imponerande. 

Vi började dagen i arla morgonstund och sände live i Nyhetsmorgon. 

 

Till sist blev det en 13:e plats för Lindsey, en 26:e plats för Kajsa Kling och vinst för Österrike Christine Scheyer som knappt kunde tro sina ögon när hon skrällde och gled in överst på resultattavlan. 

I bilder har helgen sett ut såhär – från snökaos till soligt sagolandskap. 

Take off Stockholm vs landning i München… Vittnade om vad som komma skulle…

Men till sist hittade jag till rätt snödriva.

Zauchensee !

Vår position. Under en ko.

Hiss-selfie i full mundering dag 1.

Inställda tävlingar innebar några åk och förstås att testa tyrolerhatten.

Middag i form av firre med saffranssås.

Dag 2. Blå luckor!

Sol i fejjan.

Sminkloge på presstoan. 


En comebackande Lindsey Vonn. 

Och ett tack till Zauchensee och denna helg. I ilfart har det körts till Salzburg i full skidmundering för att slippa köer. Gick tom igenom säkerhetskontrollen i skidställ… men nu ombytt på flygplatstoa och flygredo via Frankfurt.  Längtar ihjäl mig efter lilla Elton där hemma så nu håller jag tummarna för att alla förseningar uteblir. 

Det gör nog mina grannar bredvid mig här på Salzburgs flygplats också eftersom jag tagit en smått hes stämma och bränt av “i ett hus vid skogens slut” på FaceTime med Lill-chefen där hemma…

 

/ Over and out.

Anna 

Dagens kaosjakt för att hinna till insnöad alpby till 22-nyheterna 

Sitter i skrivande stund på ett flyg mellan Stockholm och München. Men skulle egentligen varit på ett mellan Frankfurt och Salzburg i detta nu. Apropå det här med att inte hänga med i svängarna så tar nog detta priset. Snökaos i centrala Europa, massa inställda flighter och precis när jag tänkte boarda ett försenat Frankfurtflyg så får jag infon att anslutningsflygen till Salzburg troligtvis är överbokade och därmed stor risk att bli kvar i Frankfurt. Det vill man inte. Speciellt inte när man ska gå live i 22-nyheterna från en alpby 9 mil söder om Salzburg. 

Det blev bokstavligt talat en U-sväng vid gaten, kuta bort till servicedesken och försöka hitta alternativ väg. Den går nu mot München och sedan landvägen till Zauchensee. Tillbaka på motorvägen vi åkte på i onsdags vill säga. Puhh… Jo, man känner sig som en levande resebyrå i gigantiskt behov av mindfullnessövningar. Reptilhjärnan blir ju per omgående inställd på jaktmode. Troligtvis inte vad någon tänkt att den skulle fungera som i ett sådant här fall. Jakten på att hitta alternativ flygresväg vid försening, jakten på att hitta hjälpsam personal som fattar att en reptilhjärna slagits på och kan tyda förfrågningar baserade på halva meningar. Men denna gång funkade det. 

Nyckeln till att snabbt lyckas byta resvägar stavas  dock “enbart handbagage”. Man lär sig ju den hårda vägen och numer får valmöjligheter i klädväg stanna hemma i förmån för att dra iväg med kabinvänlig packning. Aningen utmanande med full skidmundering men lösningen är att flyga med delar av den på sig. 
Som i detta fall med skidbootsen och skidjacka på. Ingen risk att förfrysa sig i flygplansstolen, om vi säger så. 


Vackert över Stockholm idag.


Mindre charmigt att landa i München.


Och att köra 3,5 timmar i snökaos var stundtals en nära döden upplevelse. 


Men till sist stod man där. I en snödriva. 


Godnatt från Zauchensee.