Bakom kulisserna i Globen

Häng med på lite genrep och katakomberäventyr i Globen bildledes, om ni känner för.

Repetitioner dagen före dagen.

Och nedan, en hyfsat tvistad rubrik på sändningsdagen som kändes liiiiiiite väl tilltagen. Tvingad… njae, varningen… njae, förlossning under galan… nääääää. Men ett gott skratt blev det ändå 🙂

Den naturliga osminkade “looken”

– till galaredo, på en sådär 3 timmar. Nej, det är ingen lek att göra ett trött mamaface tv-galaredo. Ann Sköld trollade fram detta face:

På väg ut och upp på scenen.

Mest minnesvärda ögonblicken –

1) Kosovare Asllanis tal

2) hyllningarna till Pia Sundhage

3) Familjen Sema

4) Jacob Johanssons entré

5) Caroline Segers oväntade “nej”-svar på huruvida hon var nöjd med avtalet… det blev några långa sekunder, innan hon avslöjade att hon skämtade.

6) Östersunds stämningsfulla sång framförd av Annika Norlin.

7) Granen förstås!

/ Anna

Hur en galaklänning i åttonde månaden ser ut.

På Globens scen i åttonde månaden, hur tänkte man här egentligen? Troligtvis inte alls på det faktum att fogarna kanske skulle knaka och att känslan av att skrida fram i valrosstil är ganska nära till hands.

Men jag mår strålande och att vara “globformad” i just Globen passar väl ganska så bra ändå…

Hur som helst, inte riktigt en issue, men det behövs ju lite av en specialdesign på klänning för att komma i den. Och här känner jag mig ytterst lyckligt lottad som fått en galaklänning specialsydd för att matcha just åttonde månaden. Frida Jonsvens heter designern som ligger bakom en kreation som nästan gör en hormonstinn mama tårögd.

Och såhär löste denna multibegåvade norrländska ekvationen galastass + gravid :

Och i stillbildsformat ser den ut såhär.

20.00 ikväll i TV4 får ni den i full tappning.

Och dessutom en gala som innehåller VM-feber, Zlatans eget pris, hyllningar till våra svenska mästare, svar på vem som vinner guldbollen och diamantbollen, tre grymma musiknummer och en massa gåshud!

Dessutom två kvinnliga sportjournalister vid rodret denna afton. Känns extra bra en höst som denna.

/ Anna

Den historiska katastrofen och en historisk spansk radiointervju

“Disastre historico” – Historisk katastrof. Så avslutar den italienska journalisten sin utläggning om playoffavslutningen som fick ett slut som har rubbat den italienska själen i grunden.

Italienska gazzettan dagen efter vittnar om det samma. “slutet” “det är över” “Italien utan VM efter 60 år”.


Jag får ta vid precis där, när den spanska radiojournalisten Roger (uttalas Rocher) ringer upp mig medan jag kör hem i Stockholmsnatten efter bland de jobbigaste 98 minuterna som upplevts. I baksätet sitter min kollega Soraya med sin fem månader gamla dotter och med uppgift att hålla henne i radiotystnad en stund. Både Bianca och hennes mamma skötte sig exemplariskt.


Den första frågan handlar om Sverige är ute och firar på gatorna. I Novemberstockholm ungefär 20 minuter efter slutsignal är det fortfarande lugnt och tyst. Men när jag blickar upp längs lägenhetsfönstren i city så strålar ljuset och det är nästan så man känner att där pågår någon blandning av eufori och utandningsövningar. Profylax känns som en vettig övning efter dessa 98 minuter.


Nej, det var inte vackert. Men det var en arbetsinsats som fungerade från start till mål, en matchplan som alla trodde på och som italienarna inte mäktade med. Granen och VNL tillsammans med Robin Olsen krigade som om hela livet hängde på deras tajming. Och det gjorde det på sätt och vis, för novemberlivet kändes med ens lite livligare, lite mer overkligt livlig. För nej, jag trodde inte detta var möjligt. Gav det 5 procents möjlighet att Sverige skulle fixa det. Men nu står vi här med segrar över flera stornationer och en VM-plats. Och ett Italien som kommer ha problem att köpa Ikeamöbler ett tag framöver.


Sverige har inte bara besegrat ett Italien utan även sin egen historia. Och till spanska kollegan Roger, kunde jag säga något jag aldrig tidigare sagt under min tioåriga journalistkarriär “Nos vemos en el Mundial” (Vi ses på VM).

Läge att spela boll SvFF

Nej, det kan inte stämma. Så kan de ändå inte uttryckt sig.

Det var första tanken efter SvFF:s respons på damlandslagets besked om att bojkotta fotbollsgalan.



Men, jovisst går det att hitta citaten där. Som man inte riktigt trodde man skulle se en höst som denna. Där orättvisor och dysfunktionella maktstrukturer fått stå i centrum. Framförallt de könsbaserade.

Att tala om dålig tajming inför måndagens drabbning i Milano, den stora ödesmatchen mellan Italien-Sverige, passar sig liksom inte. Framförallt inte efter vetskap om att damlandslaget spelat helt avtalslöst sedan december 2016. Frustrationen är förståelig när vi nu rullar 13 dagar in i november 2017.

Och finns inget gensvar att hämta innanför förbundsväggar, så är ett verktyg givetvis att öka pressen genom mediala metoder. Vilket detta såklart är.

Fotbollsgalans datum är precis som i fjol helt anpassat efter damerna, för att de ska kunna vara på plats och ta emot sina priser. Ingen vill hellre än jag att de ska få motta hyllningar för årets prestationer och få den uppskattning som förtjänas. Mest av allt, att ha ett förbund som går i bräschen och tar de nödvändiga steg som krävs för att leva upp till sina egna värdeord som jämställdhet och haschtaggen #viärsverige

Det minsta man kan kräva i detta läge är ett förbund som “spelar boll” och inte går till onödig och obefogad motattack. Någon har väl gått på någon chefskurs på någon ö där man i alla fall lärt sig öppna med “jag hör vad ni säger”… och inte snacka bort det som om det vore missförstånd och att det minsann är frivilligt att representera blågult. Inte läge att uttrycka sig så. Oavsett “dålig tajming” eller ej.

/ Anna #upprörd


För ca 20 dagar sedan intervjuade vi just Håkan Sjöstrand om detta. I och med att Danmarksmatchen ställdes in.

Intervju med Håkan Sjöstrand om förhandlingarna

Omtumlad av att befinna sig mitt i ursinnesvrålet

Sitter i taxi på väg till Landvetter och försöker reflektera över senaste dagarna. Känner mig verkligen omtumlad mentalt över hela vårt ursinniga uppror världen över, manifestationen i söndags på Sergels Torg samt allt som hänt på min egen arbetsplats och på alla övriga arbetsplatser, organisationer, skolmiljöer etc. Ska definitivt få ner alla tankar på pränt gällande #MeToo men behöver landa lite till. (Och klara av dagens inspelningar)

Det som känns viktigast i hela det här upproret är att allt kommer upp till ytan, att skammen äntligen riktas åt rätt håll. Att så många kvinnor vågar gå ut och berätta, att många (män) som tidigare trodde det var fritt fram, nu skruvar på sig ordentligt. Att konversationen och medvetandegörandet hittas i vardagliga konversationer. Överallt. Det är då någonting verkligen händer.

I Måndags var det en minst sagt intensiv dag. Upp i ottan, gosa med sonen, iväg på inspelning på Biggest Loser-slottet, tre telefonmöten i bilen på väg ut till Ekolsunds slott, försöka landa med en kopp te och så en spännande tävling för de (få) deltagare som är kvar på slottet.

Tillbaka till stan och rakt in i P4 Extra studion för att tala om #MeToo .

Vill ni lyssna hittas det här:

Cirka 1h 5 min in i programmet är mitt inslag

Direkt vidare till ett extrainsatt personalmöte om vilka åtgärder som vidtas på vår arbetsplats. Stolt över alla kollegor som ställde tuffa frågor till ledningen.

Omtumlad på nytt.

Vidare till Allsvenska studion för att rikta in fokus på kvällens möte mellan Malmö och AIK.

Matchen slutade 0-0 men var underhållande ändå och hade en trivsam matchkväll med Jon Persson och Axén i studion. Skönt att helt rikta fokus åt annat håll för en stund.

Hemma på nytt vid 23 och då kändes det som en hel vecka avverkats på en veckodag.

Tisdag. Vakna, gosa med sonen, lämna på förskola, packa väska, åka till Arlanda, parkerade bilen fem minuter före boarding och satt 6 min senare i flygplatsstolen. Typ nytt rekord. Tack för snabb service Arlanda! Och tack kroppen för att du orkar trots ett gäng extrakilon att bära på.

Gårdagens mission: VM-kval i Borås mellan Sverige och Ungern. På planen blev det en komfortabel 5-0 vinst, men det var långt ifrån komfortabelt på ett regnigt och svinkallt Borås Arena. Förutom att vi fick se underhållande och hoppingivande fotboll.

En tittare som ställde en helt befogad fråga. Nej, den hade åkt ner lite väl långt… och med mikrofon i ena handen och paraply i andra så var det svårt att lösa mössproblemet 🙂

Inför matchen så pratade vi med Håkan Sjöstrand, generalsekreterare på SvFF om hela haveriet med mötet med Danmark som ställdes in och förstås vad som händer på förbundet sedan det framkommit att en tidigare medarbetare mottagit högst olämpliga bilder från före detta landslagsspelare.

Ni hör intervjun HÄR !

Efter match, med dyblöt outfit, var det bara att bege sig tillbaka till Göteborg. Liftade med en kollega till Mölnlycke och sen taxi vidare till city. Där hittade dessvärre inte taxin till hotellet (vet, låter smått otroligt) och försökte släppa av mig på helt fel plats. Tvingades köra “gravidkortet” för att han skulle köra hela vägen till porten. Blöt, hungrig och halvt gråtfärdig möttes jag av en räddande Ängel i hotellreceptionen runt halv elva. Mat har allt som oftast slutat serveras vid den tiden så hon löste en frukostvariant på sängen till middag. Blev gråtfärdig på nytt, av tacksamhetsorsak denna gång. Helena på Hotell Pigalle – TACK!! Första gången jag är inkvarterad där och definitivt inte sista. They had me at “frukost på sängen till middag” om vi säger så.

Nu – mot Stockholm och ny inspelning på slottet. Största cravingen – gos med tvååringen därhemma.

/ Anna – over and out