Veckan vi helst vill glömma…

Vardag i vardagsrummet just nu… Tvättställning i centrum och sideboard del av torkställning snarare än vardagsrumsfunktion… #NotInspo

Så kom den där veckan då man säkerligen kommer blicka tillbaka på allt och undra hur man överlevde. Och innan jag går vidare, ni som har tre, fyra, fem småbarn och ni som är ensamstående, alltså NI är övermänniskor! Så måste det bara vara. All kudos till er.

Vi kan räkna icke VAB-dagar på en hand i januari för Elton, 2 år, nybliven storebror med stor skepsis inför den nya “inkräktaren”. Och vi har ju självklart också trillat dit på diverse symtom i omgångar. Svårt att urskilja vad som är vad bara när man vaknar efter nattvakande och oklara sovtimmar. Signaler i form av hjärnkapacitet ska ju ta sig igenom någon slags sörja innan det ger full effekt i form av någon, numer tvivelaktig, aktion. Så känns det stundtals i alla fall.

Så när bebis, som har lite strul med magen, skriker samtidigt som trotset kulminerar hos tvååringen (vilket är minst 6 ggr i timmen) då känns vilken direktsändning som helst som en baggis att hantera. Så, ni som har dubbelt eller trippelt upp, HUR gör ni?? I övrigt mottages alla tänkbara tips på att handskas med trots samtidigt som föräldrahjärnan ska hantera skrik från nyfödd…

Ett tankeknep som jag försöker applicera på vardagstrubblet är iaf att tänka att “Nu är det “någon” som testar oss för att se hur vi klarar just det här testet”… kan hjälpa stundtals för att försöka zooma ut från kaoset man har framför sig.

Vi är i alla fall full styrka här hemma med två föräldrar med flexibla arbetstider (egna bolag) och det gör just den här VAB-matchen i kombination med nyfödd familjemedlem betydligt enklare att hantera. Så, är extra nyfiken och imponerad av er ensamstående som rattar detta som sagt, dela gärna med er av er strategi/taktik/överlevnad här nedan.

/ Anna – bugar ödmjukast inför mina egna föräldrar med två små inom två år…

Läs om vår kommentarspolicy