“Den varmast tänkbara vintern vore inte helt fel”

Nedan delar jag med mig av lite tankar som i stort sammanfattar denna höst.

Krispiga vintermorgnar, snö som glimmar i månens sken, små luciatåg som får ögon att tåras, möjligheten att få svischa ner för en fjälltopp på snabba lagg med adrenalin som pumpar och en kopp varm choklad vid en brasa på det.

Ja tack, till allt som hör sinnebilden av vintern till om jag får bestämma. Gärna utan avbrott från diverse snöslask och regn som stör den vintriga sinnesfriden. Helst får det vara bländvitt i fyra, fem månader i streck och konstant ett par minusgrader på termometern. Bor man i Mellansverige som jag gör så är det långt ifrån den verklighet man går till mötes nuförtiden. Klimatförändringar och varmare temperaturer överlag gör att vi som är födda runt 80-talsstrecket måste leta ganska långt tillbaka i barndomsminnet för att hitta en hel vinter i vit tappning. Att i stället söka upp en dos av riktig vargavinter på annan ort ingår således i semesterplanerna. I Sverige hägrar Åre vanligtvis för vår del och planen är att skidpremiären för vår tvåårige son ska ske där just denna vinter. En milstolpe även för mamman och pappan i familjen förstås. Enligt mig så finns det få saker som slår att få blicka ut över en horisont där blå himmel möter vita soldränkta fjälltoppar. Det vill jag givetvis överföra till den generation som vi själva har förmånen att fostra.

Men, efter en höst som kantats av makabra historier från flyktingläger på flera håll i världen, en iskall ton bland världsledare och dessutom ett ursinnesuppror från världens alla kvinnor som unisont vrålat #MeToo, så finns det betydligt viktigare saker att föra vidare denna vinter.

Värme och empati borde vara ledord när vi möter alla som flytt krig och ondska och som nu ska spendera en första vinter på främmande mark, i snö och slask, med minnen och mardrömmar vi som klarat oss undan krig aldrig kan föreställa oss.

Respekt för vart en annan människas gränser går ska givetvis präntas in tidigast möjligt. Det har inte minst alla vi som har som uppgift att uppfostra söner blivit varse denna höst. För att nästa generation ska få uppleva det självklara som just självklart. Att det är varje människas rätt att behandlas med värme och respekt. Där överträdelse som kan rubriceras som sexuella trakasserier och sexuellt ofredande är associerat med ett stenåldersbeteende som hör till det förgångna. Ett nytt paradigmskifte här står definitivt överst på min personliga önskelista denna jul. Och ett varmare, mer välkomnande Sverige. Så för min del får det denna vinter gärna stiga ett gäng grader på just den termometern.

Ovan artikel publicerad i Analys Livsstil av undertecknad.

Läs om vår kommentarspolicy