Omtumlad av att befinna sig mitt i ursinnesvrålet

Sitter i taxi på väg till Landvetter och försöker reflektera över senaste dagarna. Känner mig verkligen omtumlad mentalt över hela vårt ursinniga uppror världen över, manifestationen i söndags på Sergels Torg samt allt som hänt på min egen arbetsplats och på alla övriga arbetsplatser, organisationer, skolmiljöer etc. Ska definitivt få ner alla tankar på pränt gällande #MeToo men behöver landa lite till. (Och klara av dagens inspelningar)

Det som känns viktigast i hela det här upproret är att allt kommer upp till ytan, att skammen äntligen riktas åt rätt håll. Att så många kvinnor vågar gå ut och berätta, att många (män) som tidigare trodde det var fritt fram, nu skruvar på sig ordentligt. Att konversationen och medvetandegörandet hittas i vardagliga konversationer. Överallt. Det är då någonting verkligen händer.

I Måndags var det en minst sagt intensiv dag. Upp i ottan, gosa med sonen, iväg på inspelning på Biggest Loser-slottet, tre telefonmöten i bilen på väg ut till Ekolsunds slott, försöka landa med en kopp te och så en spännande tävling för de (få) deltagare som är kvar på slottet.

Tillbaka till stan och rakt in i P4 Extra studion för att tala om #MeToo .

Vill ni lyssna hittas det här:

Cirka 1h 5 min in i programmet är mitt inslag

Direkt vidare till ett extrainsatt personalmöte om vilka åtgärder som vidtas på vår arbetsplats. Stolt över alla kollegor som ställde tuffa frågor till ledningen.

Omtumlad på nytt.

Vidare till Allsvenska studion för att rikta in fokus på kvällens möte mellan Malmö och AIK.

Matchen slutade 0-0 men var underhållande ändå och hade en trivsam matchkväll med Jon Persson och Axén i studion. Skönt att helt rikta fokus åt annat håll för en stund.

Hemma på nytt vid 23 och då kändes det som en hel vecka avverkats på en veckodag.

Tisdag. Vakna, gosa med sonen, lämna på förskola, packa väska, åka till Arlanda, parkerade bilen fem minuter före boarding och satt 6 min senare i flygplatsstolen. Typ nytt rekord. Tack för snabb service Arlanda! Och tack kroppen för att du orkar trots ett gäng extrakilon att bära på.

Gårdagens mission: VM-kval i Borås mellan Sverige och Ungern. På planen blev det en komfortabel 5-0 vinst, men det var långt ifrån komfortabelt på ett regnigt och svinkallt Borås Arena. Förutom att vi fick se underhållande och hoppingivande fotboll.

En tittare som ställde en helt befogad fråga. Nej, den hade åkt ner lite väl långt… och med mikrofon i ena handen och paraply i andra så var det svårt att lösa mössproblemet 🙂

Inför matchen så pratade vi med Håkan Sjöstrand, generalsekreterare på SvFF om hela haveriet med mötet med Danmark som ställdes in och förstås vad som händer på förbundet sedan det framkommit att en tidigare medarbetare mottagit högst olämpliga bilder från före detta landslagsspelare.

Ni hör intervjun HÄR !

Efter match, med dyblöt outfit, var det bara att bege sig tillbaka till Göteborg. Liftade med en kollega till Mölnlycke och sen taxi vidare till city. Där hittade dessvärre inte taxin till hotellet (vet, låter smått otroligt) och försökte släppa av mig på helt fel plats. Tvingades köra “gravidkortet” för att han skulle köra hela vägen till porten. Blöt, hungrig och halvt gråtfärdig möttes jag av en räddande Ängel i hotellreceptionen runt halv elva. Mat har allt som oftast slutat serveras vid den tiden så hon löste en frukostvariant på sängen till middag. Blev gråtfärdig på nytt, av tacksamhetsorsak denna gång. Helena på Hotell Pigalle – TACK!! Första gången jag är inkvarterad där och definitivt inte sista. They had me at “frukost på sängen till middag” om vi säger så.

Nu – mot Stockholm och ny inspelning på slottet. Största cravingen – gos med tvååringen därhemma.

/ Anna – over and out

Läs om vår kommentarspolicy