Två mästerskap och lite tvättberg senare…

Jo tack, hjärnan och kroppen känner att den gått på högvarv senaste månaden. Hemma nu i snart en vecka och har försökt stänga ner det som går att stänga ner. Det vill säga den största delen av tankeverksamheten och begränsat mig till sysslor som att gräva i sandlåda, leta efter pusselbitar och jaga tvååring. Dessutom fått en välbehövlig slapp helg med barndomsvännerna. När man varit på resande fot i över två månader så blir man nästan smått religiös av att få lite sociala vänskapsdoser.

Det gäller ju att vara på sin vakt och ta sig tid att vila. Framförallt hjärnan i mitt fall. När man är i “direktsändningsmode” så skickar man upp tankeverksamheten på en nivå som innebär ett slags “high alert” där man måste reagera på en bråkdel av en sekund för att ta snabba beslut samtidigt som man håller igång en sändning i ett behagligt tempo för tittaren. När man gör det 30 dagar i streck så behöver hjärnan ett break sen. Får den inte pausa så tror jag verkligen att man kan ligga risigt till. Gäller ju att lyssna på alla varningssignaler. Gör man bara det och ordinerar sig själv vila så tror jag absolut att det inte är någon fara att köra ganska hårt i perioder. (med betoning på perioder) Bara den där pausen kommer sen. Det här är verkligen något jag reflekterat över mer och mer då fler och fler i ens närhet faktiskt råkar ut för just utmattningssyndrom. Och visst, har jag nog stundtals varit där och nosat dessvärre.

Så tipset är väl att leva efter Panteon sommardynga helt enkelt: “Dansa pausa, dansa pausa”.

“dansa”

“Pausa”

Förutom pauserandet är mitt tips att leva så hälsosamt det går inför en annalkande stressig period. Jag försökte gå in i denna mästerskapssommar med hyfsat bra kondition genom att ha laddat upp med bra träning på semestern. Att försöka hålla igång just det, hur stressigt det än är, kan verkligen vara nyckeln till att hålla sig frisk och slippa dra på sig div olika förkylningar etc pga för dåligt med sömn. Sedan kommer det vissa dagar då det är nästintill helt omöjligt att få in någon träning och där sömnen måste prioriteras  och då får man bara acceptera att det är så just den dagen och vara fine med det. Sedan är det ett big no no gällande alkohol under såhär intensiva perioder. Så upplever i alla fall jag det. Kroppen har liksom inte tid och ork att återhämta sig från något som bryter ner kroppen. Alla är vi ju såklart olika här, men det funkar iaf bäst för mig med en torrperiod i sådana här lägen.

Hur hanterar ni stressiga perioder och framförallt hur bra är ni på att varva ner?

/Anna – fortfarande på sista nedvarvningspasset

Läs om vår kommentarspolicy