VM:s starkaste ögonblick

Idag bär det av hem. Har i princip inte varit i vårat hem mer än 24h sedan den 12 juni så nu längtar jag efter vardagsliv. Att stoppa in tvätt i maskinen, att plocka ur diskmaskinen, att göra egen frukost, att ha alla saker i sin egen garderob, ja ALLT det vardagliga.

Ungefär 26 direktsändningar är avklarade på cirka 32 dagar i 2 olika länder och i en massa olika städer. Så kan vi lägga till lite inhopp i Nyhetsmorgon och Sporten. On Air konstant. Förbaskat kul förstås men nu behöver mat och sömnkontot fyllas på och hjärnan stängas ner ett tag för det ska erkännas att den är aningen överhettad. Kenyanska uttal och en massa siffror är några saker som präglat även drömmarna senaste dagarna så nu är det läge att koppla bort.

Men först tänkte jag sammanfatta de senaste tio dagarna på Olympiastadion.

VM i London blev mästerskapet där få saker blev som förväntat. Men som definitivt kommer sticka ut historiskt sett.

Det började dock precis så, som förväntat alltså, när Mo Farah sprang hem avskedsguldet inför en kokande arena på premiärdagen på 10.000 meter. Men efter det var det många "skrällar och chockar".

Bolts avsked blev långt ifrån vad han själv, och världen tänkt sig. Första mästerskapsförlusten på nio år på 100 meter, ett brons och vinsten till antagonisten Justin Gatlin på VM:s andra dag. Olympiastadion visste inte hur detta skulle adresseras och den tidigare dopingavstängde färska världsmästaren Justin Gatlin möttes av burop från sekund ett.

ANTIKLIMAX är en underdrift.

För att inte tala om avslutningen. Stafetten där Jamaica skulle pegga upp för en Boltdefilering. Men som slutade med ett krampanfall för världens störste och en rullstol som rullades fram. Det här är definitivt några av de märkligaste sekunder som upplevts i min idrottshistoria iaf. Brittiska kommentatorer utbrast "No no no" för att sekunden senare skrika "yeeeees" eftersom Jamaicas fall betydde brittisk seger. Ungefär likadant reagerade hela Olympiastadion och själv hann jag inte ens följa med blicken hela vägen över mållinjen. Den stannade liksom där… vid en fallen stjärna.

Sekunder som inget vettigt ord går att beskriva.

Bolt var inte den enda slagna favoriten. Mo Farah på 5000 meter, Elaine Thompson på 100 meter, USA och Jamaica i korta stafetten, USA:s herrar i långa stafetten, Kendra Harrison på 100 m häck… för att delge några.

Herrarnas 200 meter skulle vara duellen mellan "den nye Bolt" (sådana formuleringar är bara att lägga ner) Wayde Van Niekerk och Isaac Badman Makwala (rubrikernas man i London). Guldet gick istället till Turkiet.

Isaac Makwala. Historien son känns mest otrolig i detta VM. Misstänkt för att ha insjuknar i Noroviruset (magsjukeviruset som stal rubrikerna i början på veckan), får sitta i karantän i 48 timmar, missar 200 m försöken, försöker ta sig in till finalen på 400 meter dagen efter där han är en av favoriterna, blir bortmotad av brittiska hälsomyndigheten, blir dagen efter beviljad att springa ett tidskval helt ensam för att kvalificera sig till en semifinal på 200 m. I ösregn, inför en fullsatt och smått förundrad men förtjust arena fixar han det utan problem, gör 5 bonusarmhävningar över mållinjen och blir folkhjälte. Semifinalen fixar han problemfritt men i finalen håller det inte.
Men historien kommer förtällas ett par gånger. Var så säkra.

I övrigt då – jo en av favoriterna, Chipkoech, på 3000 m hinder missar vattengraven och springer fel! Ivana Spanovic nummerlapp träffar sanden och gör så hon missar en medalj. Fotograf nära att bli träffad av Johannes Vetters spjut.

Nä ingen kan påstå att detta VM har varit händelsefattigt.

Och grattis Norge till två medaljer. Karsten Warholm som tog guldet på 400 m häck efter en makalös prestation. Trots kaxig amerikan på insidan som var ganska säker på att han skulle ta det var inte nära efter Karstens rivstart.

Från svenskt håll då. Njae några fler finalplatser borde det ha blivit.

Här är dock ljuspunkterna:

Daniel Ståhl klarade pressen och förväntningarna och höll för medaljtrycket även om guldet överraskande gick till Litauen.

Michel Tornéus var en av de osäkrare korten inför men visade vilken mästerskapsrutin han besitter. Ett hopp räckte för finalplats och väl där så var han nära att få till ett riktigt medaljhopp.

Hanna Hermansson på 800 meter som var den enda som satte nytt personligt rekord av svenskarna.

Simon Pettersson som fixade en finalplats.

Att en 17-åring tog sig till stavfinal i seniormästerskapsdebuten. Armband Duplantis är ett ordentligt framtidsnamn med god stöttning från konkurrenterna och kompisarna Sam Kendricks och Renault Lavillenie.

Vad tycker ni själva? Dela gärna med er nedan i kommentatorsfältet.

Vilka var då roligast att intervjua.

Den alltid så artiga Mo Farah.

Den påpassade Usain förstås.

En ärlig och bjussig Sally Pearson.

Den galne fransmannen Pierre Ambroise Bosse.

Den förvånade och glada Hanna Hermansson.

Brittiska herrstafettlaget efter vinsten.

Där har ni några.

I bilder sammanfattar vi dagarna såhär:

Bolts sista uppvisning

Nej, det blev inte den där avskedsfesten vi hoppats på och önskat världens störste atlet. Men, trots bronset, så räddade alla ovationer kvällen och det var oerhört tydligt vem som är och förblir kvällens kung. 



/ Anna i Boltbubblan 

London calling

EM-premiär. 

Superrivstart. 

Nästintill overkligt att vara här. 
Londons Olympiastadion är verkligen nånting alldeles speciellt. När det är helt tyst sekunder före Bolt rusar ur startblocken till totalt ös när han, för att inte tala om Mo Farah går i mål. Wow! 

Gårdagen i bilder.

The daily telegraph – på flyget mellan Amsterdam och London summerar min dag. Goodbye till engelska damlandslaget pryder Baksidan, på framsidan Mo Farah.

Efter nytt packningskaos kändes det som ett under att alla väskorna kom med hela vägen till taxin i London. 

Första entrén till stadion. 

Fick känna lite på innerplanen.

Kamerorna redo att fånga Bolts målgång.


På plats, pre make up session.

Vår sminkloge. 

Sköna jamaicaner på läktaren.

Så. Helt redo.

Usain Bolt!


Mo Farahs start.


Mo Farahs målgång.


Bolts lopp från vår vy.


Dagen summerad i videoform. 

Nu laddar vi om. Ikväll springer Bolt för sista gången. 4 svenskar i final. Rivstarten fortsätter. Ses 11.00 i TV12 och 11.30 i TV4. 

/ Anna 

Sista EM-dygnet

​​Då är vi i hamn. Finalen kvar av EM2017 och den tar SVT hand om. Vi i TV4-gänget är glada för den avslutande semifinalen som blev ordentligt underhållande. 3-0 till Nederländerna mot England som får drömma vidare om de stora titlarna. 

Igår var det tidig start för oss. Vaknade av en mardröm runt 04… en dröm som slutade med att jag försovit mig till flyget. Ni vet när man vaknar med ett ryck. Klassiker. Var klarvaken efter det och sen var det bara att ladda om för flyg  Sthlm-Amsterdam och sen en bilresa på 2h till staden Enschede vid tyska gränsen. Trött som en gnu och utan hotellrum på schiphol Passade jag på att klämma in ett litet gympass. Kan låta motsägelsefullt men i lugnt tempo kan det hjälpa mot tröttheten. 


Hur som, så kom vi till slut fram till FC Twente Stadion där vi hade en superposition. 

Älskar att jobba med dessa experter! Kan inte nog understrykas. Passar på att tacka alla er tittare för glada hejarop också. 

Lyckades packa om och få ihop allt vid sändningsbussen. Lämnade större delen av bagaget på plats i Holland under den korta sejouren hemma så hade lite plockepinn att få ihop innan full fokus kunde läggas på sändningen. 


Det gick… till slut. Men kommer inte få några medaljer för perfekt tetrisbygge i väskorna direkt… 

Matchen blev nog den bästa vi sett såhär långt i mästerskapet och sändningen blir ju därmed även roligare. 


​Supportrarna får högsta betyg. Även fotbollen som värdnationen bjuder på. 
Nederländerna – Danmark i en final. Riktigt höga odds på det. 
Men roligt att fler nationer kommer ifatt. Och roligt att se hur storklubbarna satsar allt hårdare. Det är på tiden, om man säger så.


Nu är det omladdning. VM i London hägrar. Bagaget ligger på golvet i en taxi på väg in till city och ikväll rivstartar VM med Usain Bolt, Daniel Ståhl och Mo Farah, för att nämns några. 


Brittiska Daily Telegraph summerar mitt liv senaste 24h. Baksidan pryds av den engelska fotbollsdrömmen som sprack och på framsidan, Mo Farahs Farwell. 
Ses i etern 19.30 ikväll. I TV4! 

Träningstips – passet man kan köra vart man än befinner sig


Ni är många som frågat om lite träningstips såhär på sommaren. Själv har jag försökt hålla igång så mycket som möjligt på semestern då jag vetat om att en månads jobbrace skulle komma i slutet av sommaren. Och som jag är mitt i nu. Då gäller det att ha fått upp både fart och vana för utmaningarna med sömn och kost är redan stora och det man kan styra själv är ju träningsdosen. 

Har prioriterat uteträning denna sommar. I Nederländerna fanns inget gym i närheten så långt ögat nådde så där fanns inget val och i och med att jag visste om att så skulle vara fallet så är det lika bra att vänja kroppen och hjärnan med att träna utan hjälpmedel. 
Det ultimata har varit att springa två dagar och på den tredje köra ett styrkepass med konditionsinslag. Då mår iaf min kropp som

bäst. 
Löpningen har jag kört före frukost minst 30 min. På Kreta var utmaningen värmen så då kändes det som att springa i en bastu. Jobbigt men samtidigt gillar jag att svettas sådär urmycket som man bara gör vid hög luftfuktighet. 


Mitt styrkepass har jag kört i tabataform. Dvs intervaller på 20 sek, vila 10 sek och kör allt 8 gånger. Det betyder att man kör varje övning i ca 4 min. 

Försöker byta övning på kortast möjliga tid för att behålla puls genom hela passet.
Denna ordning har jag kört. 

  • Djupa Benböj
  • Armhävningar (har varierat varannan intervall smala, varannan breda) 
  • Upphopp (här får man upp pulsen rejält
  • Sit ups – hela vägen upp med hög hastighet för att behålla puls
  • Rygglyft (rejäla med ordentligt lyft)
  • Burpees (no comments) 

Här har ni 24 minuter ren träning. Går att utföra vart man än är. På hotellrum, gräsmatta, strand, terass. 
Lycka till! Och berätta gärna hur det går. 

OBS – har ni en nyfiken tvååring som tassar runt benen så har ni också en extra vikt nära till hands:)


/ Anna – just nu på permission från Nederländerna. Tillbaka i morgon.