Tio tips till livets första skarpa slalomsväng

Då var den avklarad. Eltons skidpremiär. Inga supersura miner och ett glatt tonläge på ordsammansättningen “åka skidor” vittnar iaf om att vi inte misslyckats fullständigt med introduktionen. Dessutom lät vi damernas Super G från St Moritz stå på idag och det var två uppspärrade ögon som fascinerat följde tjejerna i backen och sa “snabbt” “snabbt åka skidor”.

Nu är vi inte två proffs på just detta utan endast några entusiaster som försöker använda sunda förnuftet. Tänkte ändå ta mig friheten att komma med lite tips som vi fått på vägen, eller blivit varse den hårda vägen.

1) Tajming på tillstånd.

Ingen nyhet för någon småbarnsförälder förstås, men mat, sov och tålamodsklockan bör vara vriden i perfekt läge för såväl barn som förälder. Fel tajming och det kan förstås sluta i total skrikfest. För alla inblandade.

2) Rätt prylar

Såväl rätt kläder som utrustning underlättar förstås. Vi körde underställ i ull, fleecetröja, ullstrumpor, overall och tumvantar i ett par minusgrader. Hjälm är ju givet men kan även finnas en poäng med skidglasögon om det piskar på med vind och snö. Blir mindre obehagligt såklart. Vi hyrde rubbet och finns små pjäxor att tillgå i de flesta hyrshoppar nuförtiden. Kortast möjliga skidor är också bra så att chocken blir minsta möjliga rent balansmässigt.

vi fick möjlighet att testa detta underställ från Pierre Robert – som fungerade utmärkt som funktionsplagg. Dessutom prisvärt.

Fleecetröja på.

Overall är givet för att slippa glipor. Hjälm, goggles och pjäxor hyrprodukter.

Mössa att varva med utanför pisten.

3) Korta intervaller

Konceptet först upp i backen – sist ner, är bara att glömma. Satsa på korta pass och sluta före minichefen tröttnat. Vi körde 45 minuters intervaller. Hårt träningspass även för de vuxna…

4) Alternera aktivitet

Ta med en pulka och varva med skidåkningen så hinner ingen tröttna.

5) Fruktboosta

Mandarin, banan och russin är perfekt att ha med sig i ryggan för lite återhämtning mellan intervallerna.

6) play around

Lek runt i både skidor och pjäxor. Låt minichefen slänga sig så hen känner att det inte är farligt att landa mjukt i snön och får en uppfattning om avstånd.

7) First impression last..

Är applicerbart även här. Gör introåket så tryggt och roligt som möjligt. Det känns förstås läskigt att stå på ett par plankor som glider i nedförsbacke på mindre känt material för allra första gången.

8) Skicka minichef mellan de ansvariga

Det som gick absolut bäst var att åka från en förälder till en annan lite längre ner i backen. Här snackar vi inte superavstånd utan ett tiotal meter inledningsvis. Då får kiddon känna på den egna balansen och dessutom får man som förälder en bonuskram vid mottagandet. Successivt är det bara att öka avståndet.

9) Trygg fartupplevelse

Att stå mellan en förälders ben och åka ner är ju perfekt om man redan nu känner att man fostrar en adrenalinjunkie till son eller dotter. Här får man känna på fartupplevelse under trygg förhållanden. Bra att varva med.

10) knappliftstips

Här gäller det ju att man gjort några timmar på gymmet som förälder… Ingen lek för statisk muskelaktivitet. Placera barnets skidor på varsin sida om din egen ytterskida innan man plockar “knappen” och var beredd på att fokus inte helt är på att stå still och upprätt om man är en drygt tvåårig minichef….

Ett icke tips:

Var helst inte gravid i #vecka35 vid utförandet:) I sådant fall gäller det att ha med sig lite hjälp. När man knappt kan knyta sina egna skor är det inte superlätt att stå dubbelvikt och hantera pjäxor på trotsigt barn, om man säger så….

Och för alla som undrar, nej jag åkte inte skidor själv denna gång, utan lufsade runt i vinterkängor i barnbacken. Nästan bättre när man skickar barnet mellan sig oavsett tillstånd.

Som sagt, långt ifrån experter på detta område utan delar bara med oss från egna upplevda erfarenheter.

Frågor på det? Bara att gå loss i kommentarsfältet.

/ Anna

Incheckade i vinterparadiset

Snacka om att julfeelingen får en rejäl boost när man landat i värsta vinterfesten. Åre har verkligen blivit klädd i vitt redan nu och liftarna har öppnat upp för entusiasterna. En av dessa är ju vår Elton, 2 år, eller iaf hans föräldrar, och det är skidpremiär i livet som ska ske.

Det var även premiär att kliva på ett flyg på egen hand.

Mäkta stolt min efter att ha fixat det. Sen var det bara att rulla in nya väskan genom lobbyn uppe på Copperhill där vi spenderar denna miniweekend. Ett riktigt bra skidhotell, perfekt med barn dessutom.

Man får verkligen smått omvänd svindel när man kliver in i lobbyn och kikar upp.

Maffigt är nog rätt ord för att beskriva just denna entré.

“Mysigt” klev Elton in och sa när han spanade in öppna spisen.

Såhär mysigt är det på rummen.

Ganska omatchat när man är i åttonde/nionde månaden… tager vad man haver och då blir det en salig blandning av rött, vinrött, aprikost… tydligen. Med en McGyver konstruktion på brallorna för att göra det hyfsat snösäkert. Att knäppa är inte att tänka på.

Gummisnoddsklassiker.

Och nej det blir inte lättare när man blir serverad svampmackan från himlen.

Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi.

Och så till den stora premiären:

Från pjäxor och hjälmtest till goggles. Mycket nytt. Men allt togs emot i positiv anda.

Och ja, det var lite vingligt första sträckan. Men sen blev det glädjetjut.

…och en puss i backen! Kommer alltid vara bästa pussarna.

Överlycklig mamma och pappa dessutom som fick möjlighet att dela en stor passion med det käraste man har.

/ Anna – laddar om inför dag2

“Den varmast tänkbara vintern vore inte helt fel”

Nedan delar jag med mig av lite tankar som i stort sammanfattar denna höst.

Krispiga vintermorgnar, snö som glimmar i månens sken, små luciatåg som får ögon att tåras, möjligheten att få svischa ner för en fjälltopp på snabba lagg med adrenalin som pumpar och en kopp varm choklad vid en brasa på det.

Ja tack, till allt som hör sinnebilden av vintern till om jag får bestämma. Gärna utan avbrott från diverse snöslask och regn som stör den vintriga sinnesfriden. Helst får det vara bländvitt i fyra, fem månader i streck och konstant ett par minusgrader på termometern. Bor man i Mellansverige som jag gör så är det långt ifrån den verklighet man går till mötes nuförtiden. Klimatförändringar och varmare temperaturer överlag gör att vi som är födda runt 80-talsstrecket måste leta ganska långt tillbaka i barndomsminnet för att hitta en hel vinter i vit tappning. Att i stället söka upp en dos av riktig vargavinter på annan ort ingår således i semesterplanerna. I Sverige hägrar Åre vanligtvis för vår del och planen är att skidpremiären för vår tvåårige son ska ske där just denna vinter. En milstolpe även för mamman och pappan i familjen förstås. Enligt mig så finns det få saker som slår att få blicka ut över en horisont där blå himmel möter vita soldränkta fjälltoppar. Det vill jag givetvis överföra till den generation som vi själva har förmånen att fostra.

Men, efter en höst som kantats av makabra historier från flyktingläger på flera håll i världen, en iskall ton bland världsledare och dessutom ett ursinnesuppror från världens alla kvinnor som unisont vrålat #MeToo, så finns det betydligt viktigare saker att föra vidare denna vinter.

Värme och empati borde vara ledord när vi möter alla som flytt krig och ondska och som nu ska spendera en första vinter på främmande mark, i snö och slask, med minnen och mardrömmar vi som klarat oss undan krig aldrig kan föreställa oss.

Respekt för vart en annan människas gränser går ska givetvis präntas in tidigast möjligt. Det har inte minst alla vi som har som uppgift att uppfostra söner blivit varse denna höst. För att nästa generation ska få uppleva det självklara som just självklart. Att det är varje människas rätt att behandlas med värme och respekt. Där överträdelse som kan rubriceras som sexuella trakasserier och sexuellt ofredande är associerat med ett stenåldersbeteende som hör till det förgångna. Ett nytt paradigmskifte här står definitivt överst på min personliga önskelista denna jul. Och ett varmare, mer välkomnande Sverige. Så för min del får det denna vinter gärna stiga ett gäng grader på just den termometern.

Ovan artikel publicerad i Analys Livsstil av undertecknad.

Behövlig gråtfest

Som traditionen nu bjuder så hade vi privilegiet att vara på plats på Svenskahjältargalan på cirkus igår kväll. Älskar dessa hjältarhistorier som inspirerar mer än något annat faktiskt. Hur man verkligen kan göra det lilla för att hjälpa till i stort. På fredag 20.00 kan ni se tv-sändningen i TV4. Jag kan garantera en gråtfest. Hade nästan huvudvärk vid hemkomst pga var tvungen att hålla inne storbölandet för att släppa fram mer “middagsvänliga” tårar. Men detta är en av årets mest behövliga kvällar, för dessa hjältehistorier behövs verkligen, för här snackar vi att man får hopp om mänskligheten. Något som ju faktiskt kan kännas aningen rubbat när man plöjer det dagliga nyhetsflödet.

Ovan: alla hjältar samlade.

För egen del så krävdes lite av hjälteinsatser från min man för att komma i både blåsa och skor. Hade inte haft en chans på egen hand. Då hade klänningen suttit kvar i bröstkorgshöjd. Och skorna hade inte ens touchat fotvalvet. Så tipset är helt enkelt att be om hjälp när man ska hoppa i ett tight rött fodral i vecka 35.

Färdig look: och nej skorna är ingen lek att dra på. Som ni ser i filmen ovan är tricket att åka hem i ett par varma Uggs .

Min man i smoking! Blir alltid lite knäsvag när den åker på.

Och så några proffsbilder av Karin Törnblom:

Skor, ett par välanvända från & other stories. Klänningen kommer från kanadensiska Joseph Ribkoff och är ingen “gravidklänning” utan en vanlig med lite stretch i. Med andra ord – tappar man något på golvet så finns endast två alternativ: antingen be någon annan plocka upp eller låta det ligga kvar.

Nästa gång den åker på igen är troligtvis först efter nedsläpp av vår nummer två:)

/ Anna

Gravidfunderingar och träningstips

Träningstopp och sport- BH från Pierre Robert. Funkar både som gravid och icke-gravid. Mjuk och skön som attan.

Hello vecka 34! Och snart 35… hänger verkligen inte med. Den här hösten har kantats av ett hektiskt men roligt schema plus en vattenläcka hemma som medfört att vissa möbler och vitvaror befunnit sig ganska så mal placé…. och då snackar vi en pytteliten incident som ändå tog nästan två månader att åtgärda. Alla ni som är i renoveringstagen därute, ALL respekt till er för att ni fixar hantverkarturer och oväntade, oförutsägbara bakslag. Mer regel än undantag har jag förstått.

Enda familjemedlemmen som uppskattat handdiskning är Elton.

Så delvis har vi jobbat mot just den

klockan… att slippa ha en diskmaskin som sideboard i vardagsrummet med liten bebis.

Och på tal om den… känns inte som jag hänger med. Nej, vi vet inget kön, har ingen namnlista, tänker att Eltons första plagg får tvättas och återanvändas. Typ där är vi. Snacka om skillnad mot ettan…

Elton ovan, runt 2 månader gammal…

Har verkligen glömt hur små och hjälplösa just nyfödda är… känner att det är läge att “step up my mental game” här…

I övrigt ska vår tvååring få flytta in i ett eget rum, som vi håller på och styr upp, ni ska få se före och efterbilder så småningom. Nu är vi mitt emellan typ. Och ja, jobbar lite mot klockan här oxå. Men enbart ilandsbekymmer. Alla mår bra, är friska osv – så allra överst på önskelistan står förstås en frisk bebis. Resten löser sig, som det heter.

Själv försöker jag förbereda mig för den styrkekamp som väntar i form av förlossning och framförallt det fysisks som krävs första tiden. Därmed har gymbesöken blivit aningen mer frekventa när schemat bromsats. Såklart anpassad träning.

Några exempel:

Crosstrainer – mellan 40 min – 1h. Varvat med lite cykel. Tycker Crosstrainer är grymt mycket skönare för kroppen dock.

Styrka:

Rygglyft i “rygglyftsställningen” – hittas på samtliga gym.

Benstyrka i maskin. Fram och baksida lår.

Dips med viktavlastning.

Hantlar för biceps och triceps.

Man är verkligen beroende av ety gym såhär på slutet… ni som hittat bra hemmaövningar – please hit me!

Några av er som är i ungefär samma vecka som jag? Vad funderar ni mest på?

/ Anna – jobbar lite mot klockan men för en stark kropp.